Helenas LCHF blogg

... men jag har köpt tonfisk.

Så den här veckan ska det bli tonfisksallad till lunch en eller två dagar.

Såg på nyheterna idag att en ny studie visar att alla bantningsmetoder är lika bra så länge man håller sig till dem och räknar på kaloriunderskott.

På ett sätt är det väldigt logiskt det där med kaloribegreppet, för ALLA metoder fungerar inte. Att äta mycket fett och mycket socker är en extremt dålig bantingsmetod. Tro mig, det är en enda diet jag följt slaviskt under stora delar av mitt liv. och inte har jag blivit smal. men jag tror det är mer än bara kalorier som spelar in, jag tror hormonpåverkan är minst lika viktig. Vi är inte ångmaskiner utan levande varelser som är bra mycket mer komplicerade. Skulle vilja se den ångmaskin som sparar bränsle för sämre tider.

Nej då har vi de andra alternativen där man utesluter något. Där har jag haft goda resultat både av svältkost a la viktväktare och fettkost a la LCHF. Men sanningen är ju att jag är fet idag för att jag inte lyckas hålla någon av dem varje varje varje dag.

Så vilken diet är lättast att hålla? Det tror jag är väldigt individuellt. För mig är lchf lättare att hålla, men ger med smäll på fingrarna vid fusk. En lågkaloridiet fuskar jag mer ifrån, men då ger inte fusket lika stora negativa resultat.

Så om nu inget fungerar, varför säger jag då att det ena eller det andra är bäst?

Jo livet handlar inte bara om vikt, det handlar om hälsa. och som jag ser det är en diet utan stora insulinpåslag överlägsen för hälsans skull. För ja fetma är ett hälsoproblem, men hellre fet än hjärtsjuk diabetiker om man hårddrar det.

Anledningarna att det är svårt att hålla är många. Allt från sociala faktorer till ren lathet.

Jag har varit så duktig med sockret den här månaden att jag nästan blir tårögd. På 4 veckor har jag bara ätit sockerproppade saker ett fåtal gånger.

Ibland funderar jag allvarligt på hur man är funtad när allt ska lösas med choklad. Vare sig jag är glad eller ledsen så ska chokladen fram. När jag firar tar jag inte fram champagne utan choklad och när jag är ledsen åker chokladen fram som tröst. Konstigt det där, hur det kan hjälpa liksom. Men det gör ju det.  Och eftersom jag har sökt nytt jobb och ska få svar den här veckan finns det ju stor risk att det blir choklad oavsett hur resultatet blir.  Ibland skrämmer jag mig själv.

Ska på konference-resa och jag har ingen bra strategi. Ska försöka tänka inget socker, inget socker. Vi ska på jobbmiddagar med fasta menyer också, får försöka hålla mig undan efterrätten. Fast det ser jag som en nästan omänsklig uppgift om det är som det brukar, att vi bara får maten serverad. Där måste jag ha en strategi. Men jag ser fram emot frukostarna, SAS Radisson brukar ha rikitgt bra frukostar.

Men så är det ju det där med fika flera gånger varje dag, brukar bara finns kakor och frukt. Men lavkarbo är ju stort i Norge, så man kanske kommer hitta nåt nytt spännande.

Och för första gången ever ska jag...alltså jag... ha med träningskläder. För nu har jag ju kommit igång och ska försöka stärka ryggen lite. Just styrketräning är ju faktiskt helt ok när man väl kommer sig till gymmet. Så nu är vi tre soffpotatisar som tränar tillsammans med en gymsnubbe. Trodde aldrig jag skulle stå med en skivstång i en svettig träninglokal. Jag har varit en mer apparat-o-tränande människa. Men ska man orka bära lillan utan ryggpaj så måste jag träna lite.

Såg precis Debatt om LCHF

Oj oj oj vilka klantar det finns. Det är både roligt och tragiskt att se hur otroligt dåliga argument motståndarna mot LCHF har. Hur de gräver sin egen grav med de idtiotiska sakerna de säger.

Det bästa var när dietisten sa att man inte kan leva på LCHF och vara social. Visst finns det en poäng i det, absolut. Men att det från hälso- och sjukvården och myndigheters sida ska framhållas som ett argument för farligheten med lågkolhydratkost känns ju så korkat att man blir livrädd.

Det skönaste var öppningsorden om att det fanns både experter som menar att LCHF är livsviktigt och de som säger att det inte är så. För ett par år sedan hade de säkert valt livsfarligt istället. Men det vet vi ju idag att det inte är.

Var på babyshower igår. Där allt var så där äckligt rosa. Allt från blöjtårtan, till den riktiga tårtan, till cup caksen till godiset och läsken.

Jag var med på presentöppningen och när alla skulle till och hugga in på sockerberget tackade jag för mig och gick hem.

Det får vara hur osocialt som helst men jag hade inte klarat att stanna. Halv tio i går kväll när jag pulsade hem i snön (fan att de är så dåliga på att ploga gångbanor!!!) kände jag mig väldigt kluven. Dels var jag glad att jag gick från sockret och dels var jag less att jag inte kan stå emot så jag hade kunnat stanna och suttit med på fikat. Men jag har inte karaktär till att sitta med ett glas vatten i en sådan situation.

Bra dag idag. Lyckades håla mig undan kladdkakan, men jag glömde min lunch hemma. Gick in i matbutik och fick totalt hjärnsläpp. Såg bara bröd och chips. Fy fan vad massa mat det finns i en matbutik som jag inte äter. Hyllvis. Överallt.  Tänkte köpa en avokado, men alla var stenhårda och gröna.

Slutade med att jag köpte en färdigsallad med sallad, kyckling och nån halvläskig dressing. Åt hälften och tackade mig själv för att jag faktiskt hade ätit en ordentlig frukost med ägg, bacon och champinjoner.

Ibland undrar jag om jag är en självplågare. Jag har sådan sjuk träningsvärk idag. Och min enda tanke är kladdkakan som står på jobbet. (kollega fyllde år igår och bjöd på fika som jag höll mig undan) Men idag med träningsvärk är det som om hjärnan inte kan tänka på nåt annat. Och värken påminner mig hela tiden om hur jag förtjänar det.

Vet inte hur man ska komma över duktighetskänslan över att jag drar mig till gymmet. Jag gör det ju inte för vikt/mat balansen utan för att jag är i för dålig form för att orka leka i lillans tempo. Men ändå ska jag belöna mig själv med socker. Bläääääää, måste hitta andra sätt att belöna mig själv.

Ja av högreven.

Kött, vatten, finhackad lök, nån morot i småbitar soja, lite tomatpure, massa vitlök. Peppar, lagerblad och paprikapulver. Kokade 3 timmar i klassisk järngryta.

Toppad med smulad fetaost blev det helt fantastiskt gott.

Jag älskar högrev, tycker det är en fantastisk styckningsdetalj då den är både billig och mycket god.

Men den biten jag köpte den här gången var lite konstig, med massa "konstigheter" dvs hinnor och ådror och knakelibrak. Men istället för att kasta det brynte jag de bitarna, blandade med tomatpure, lök, morot , vatten och kryddor. Låt koka en stund och frys buljongen i istärningstråg. Egen bra buljong.

Det här med att göra en lunch för hela veckan verkar vara en bra grej i mitt liv.

Den här veckan blir det sallad med fetaost, soltorkade tomater och oliver.

Ja det var det i fredags. Dvs dagen då allt skiter sig. Riktigt så blev det faktiskt inte här. Chokladkartongen på jobbet står i alla fall orörd av mina händer.

Så kommer lördagen...gick bra hela dagen. Hade till och med bekanta här och serverade chokladkaka till fika. Ställde fram en skål nötter också som jag mumsade på till mitt te.

SEN SKET DET SIG...

Min man hade barkom ryggen på mig köpt en påse godis och sådär när vi båda var middagshungriga utan att ha orkat laga mat (19.30) och lillan somnat kommer det plötsligt fram en godisskål på soffbordet sådär i näshöjd när man ligger ner.

JAG SKA INTE TA, JAG SKA INTE TA, KANSKE EN, JA JAG TAR EN...OJ NU ÄR SKÅLEN TOM.

Det enda positiva jag kan säga är att vi delade på en liten påse dragster och det var det liksom. Inte ett halvkilo var som det lätt har kunnat vara tidigare.

Så middagen blev inte tacos, det blev godis. Och skit vad det på en gång drar fram allt av godissug. Jag och min man har tävlat i att komma på olika gottisgrejor idag. Tänk vad gott det hade varit med...
Och det värsta är att vi varit ute och gått värsta snabba långa promenaden med vagnen så vi båda tycker att vi helt plötsligt förtjänar det. Den här kvällen kan inte annat är sluta illa.

Men jag har siktet inställt mot att äta tacos med tortilla bara jag inte äter nåt socker. Jag belönar mig själv med andra kolhydrater än socker, det är en ny taktik. I krig är alla medel tillåtna. Och nu har jag startat krig mot sockret.

2011 var året då LCHF gick från att vara en folkrörelse till storaffärer. Det finns otaliga lchf sidor där man kan betala sig ner i vikt, massvis av information, bloggar, matkassar, nätbutiker osv. För att inte prata om böcker, lchf-böcker är verkliga kassakossor.

Jag är ju får snål för att köpa en massa som man kan få gratis. Och jag gillar inte en massa reklam och trams. Det är till och med så att jag funderar på att använda de pengar som jag sparat på att inte köpa lchf-grejor på att ta bort reklamen på min egen blogg. Bara ha det så rent som möjligt.

Men det är kul att se hur lchfen har växt enormt bara på de år jag har intresserat mig för ämnet. Man undrar ju var det ska sluta.